Tjejmilen 2011

Japp! Jag var uppe i helgen och sprang Tjejmilen. Ja, jag SPRANG Tjejmilen!!! Det enda jag gick var i början (för jag trodde i min enfald att när starten hade gått skulle vi börja springa, men nejdå... Det var fullt av kvinnor i min grupp som hade bestämt sig för att GÅ Tjejmilen - trots att den startgruppen var för löpare... *suckar djupt*) sedan gick jag lite vid två vätskekontroller plus sista backen... Annars sprang jag alltihop! JAG?!?! JAG som H-A-T-A-T allt vad löpning heter!!!

Så nu är jag nåt så in i helvete stolt över mig själv! JA! Jag är STOLT över MIG själv! Tänker inte vara mesigt svensk här och tyck att "ja, det var väl bra, men tänk alla andra, bla, bla, bla..."

Det gick inte alls fort, men mitt mål var att springa hela loppet, och det gjorde jag (med dom få undantag jag nämnde då). Nu ska vi få upp hastigheten också, så ska vi nog ta och fixa det där marathonet i juni nästa år!

Finns inga droger i världen som kan klå den här känslan!

Aaaahhh.... :D

Ligger här och njuter efter en helt underbar löprunda ikväll. Det gick inte så fort, men det flöt på så superbra! En jobbig backe i slutet fixade jag den med! *stolt*
Så 38 minuter sprang jag - och när jag stannade var jag inte sliten, inte trött, ingenting sånt utan jag kände mest att - det får räcka så för idag. Det känns som att Tjejmilen är inom räckhåll och jag borde kunna springa/jogga runt!

Stor skillnad mot förra veckan när jag var ute och sprang - för det var nåt så in i H-E jobbigt då! Men jag hade ett något högre tempo då tror jag iofs... Sedan körde jag musik jag bara gillade idag - inte sådan som jag skulle hålla tempo efter, kanske är bättre.

Nåja, nu ska jag lägga mig ner och njuta av känslan! :D

Jag är sju-hu-huuk....

Nej, inte på det där sättet att jag kommit på att det är superroligt att springa utan på det där ont-i-kroppen-feber-dåliga sättet... :(
Så ingen träning just nu, vilket svider nåt oerhört. Sitta här i sängen bara och försöka bli frisk! Det är tortyrträning! Avskyr det! Och speciellt när man tagit en Ipren och några Alvedon så att kroppen känns rätt så halvdan - kanske jag kan ut och springa liiite...? Bara liiite...? Men nähe! Då ska den logiska, tänkande sidan i mig poppa fram och säger -NEJ! Och då förstår den där sidan som så gärna vill ignorera sjukdomen att jag nog inte ska ut och springa. Hjärtmuskelinflammation i alla ära - men sååå kul tror jag inte det är. Plötslig död...? -Nä, inte heller så spännande. Svårt att springa marathon när man är död liksom...?

Normal...? Nja...

Eller så har jag bara hittat ytterligare en motionsform som passar mig som hand i handske. Jag hoppas verkligen att detta kan fortsätta för nu när jag ligger på sängen och skriver detta skriker hela min kropp efter att få komma ut i spåret igen!

Sprang i förrgår igen... :)

Dvs, idag är det söndag och jag sprang i fredags.

Jag sprang 3 min - gick 1 min - sprang 3 min - gick 1 min och höll på så i nästan 50 minuter. På den tiden kom jag dryga 6km. Denna gången STÄMMER distansen för jag kollade med iforms hemsida - man kan mäta hur långt man springer där - skitbra!
http://iform.se/mat-din-runda

Det gick jättebra! Egentligen hade jag kunnat fortsätta springa ett bra tag till för jag hade krafter kvar. MEN eftersom mina knän, höfter, fötter osv inte är vana att springa så länge så behöver jag ta det lite lugnare än vad jag kanske egentligen skulle fixa. Sedan är detta en uppbyggnadsfas. Jag har inte lust på Tjejmilen i september att efter en kilometer känna att -"Va fan har jag gett mig in på?!" Utan jag vill ha den där sköna känslan som jag känner nu ute i spåret, så vi tar det lugnt - bygger på - steg för steg...

Jag har dessutom försökt och plocka ihop en massa låtar som har bpm (beats per minute) omkring 155' för det stämmer med mitt löpsteg. Kan jag få upp den farten kommer jag att springa på en bra tid dessutom! MEN - mitt huvudmål är att komma runt Tjejmilen, andra målet att springa runt Tjejmilen, tredje mål att få en bra tid, fjärde mål att göra det på en timme ungefär! Det vore bra om jag kunde komma upp i hastigheten en mil i timmen - vad nu det är för hastighet iofs...? *s* För det betyder att om jag kan jobba mig vidare därifrån så springer jag marathon på drygt 4h... Men, men, vi får se - steg ETT är att ta mig runt Tjejmilen och eftersom man också får GÅ runt Tjejmilen så tycker jag att jag borde fixa den biten!

30576 tjejer/kvinnor är anmälda till Tjejmilen!!! Helt otroligt!

Var ute och sprang idag...

Sprang (eller ja - okej då - joggade...) strandpromenaden i Lidköping längs med Vänern idag. Herre mitt flygande spagettimonster vad det var härligt! Solen sken, vattnet låg spegelblankt - allt var perfekt!

Hela dagen har bara flutit på... *drömmer mig bort till nästa tur längs med strandpromenaden*. :D

Så nu är vi på't igen!

Ja, nåt sånt såg det ut - men solen sken!

Lite onda blickar fick jag från det campande folket dock... -Sprang förbi en campingplats. *s*
Jaja - dom har semester, det har inte jag - lev med det. :)

Jo, jag sprang.... men...

Inte hela sträckan. Tjena det är 6-7 km jag har sprungit här hemma! Inte alls så långt.
Så det var lite mera "Crash and burn" idag, men jag är INTE nedslagen eller knäckt över det! Nejdå! Jag SKA fixa marathonet! Jag har ju nära på ETT ÅR på mig!

Så tillbaka i spåret, ruta 1 - NU KÖR VI!!!

De stora pojkarna var med och sprang också och store killen kom fyra! *stolt!*

Springa lopp imorgon...?

Hm... EVENTUELLT kommer jag försöka att springa ett lopp imorgon... Har aldrig gjort det tidigare i hela mitt liv. 5.3 km är det, så distansen i sig borde inte vara några problem, fast... Jag har ju aldrig sprungit sträckan tidigare. Men hm... Ja, NÅNSTANS måste man ju börja. Att starta med ett marathon som första lopp låter inte helt bra...

Rapport kommer!

The blog continues...!!!!

JA! För jag var ute och sprang idag - IGEN! Och idag - IGEN så var det vansinnigt roligt! Tillfällena då det känns jobbigt att springa är inte så farligt jobbiga och det sitter mest i huvudet att man ska sluta springa då. Det gäller att ta sig förbi dom - korta - tillfällena.

Idag sprang jag omkring 6-7 km totalt! Och så som det kändes känns inte en mil som en omöjlighet idag och det ska jag springa först den 3:e september. Så jag känner mig helt lugn inför Tjejmilen. -Jag vet inte om jag skrivit det här än, men jag är anmäld till Tjejmilen i Stockholm den 3:e september. Känner att jag behöver lite träning på olika lopp inför maraton nästa år. Tänk om man skulle bli en sån där jobbig typ som en av mina kollegor på Friskis här i sta'n är? Åka land och rike runt för att springa maraton? Det vore häftigt!
En av ledarna jag jympar för - intensivjympa - har sprungit maraton i Kenya! DET låter häftigt. Men.... Med min mage skulle jag nog ligga på hotellet och hm... ja... det räcker att jag säger "med turistmage" så tror jag alla ser synen framför sig - tyvärr... -sorry...

Men, men! Det var härligt att vara ute och springa ikväll iaf. Jag var inte ALLS på humör innan att springa. Trött som en gnu! MEN - det gick ju ändå! Så TACK min älskade make för att du väckte tanken som sedan blev till en handling! :* på dig!


Nu ska jag ta nån frukt och dricka vatten och återhämta mig lite. :)

Min nya idol

Har jag bestämt ska vara följande:

Ewy Palm som började springa när hon var omkring 34 år och har vunnit flera lopp. Det är ett bevis så gott som något att det ALDRIG är för sent att börja springa. Nu har inte jag tänkt mig vinna något lopp - det jag vill vinna över är mig själv! Jag som alltid hatat att springa, jag som alltid haft 2:or i gymnastiken i skolan trots att jag försökte!

Idag IGEN!!!

Var jag ute och sprang. Och idag sprang jag 9 min! JAG SPRANG I NIO MINUTER!!!! Det har jag aldrig gjort tror jag. Och ffa har jag knappt kunnat springa 2 minuter utan att känna mig nära döden. Men inte tillstymmelse till Sankte Per på vägen! Däremot så många tillstymmelser till en underbar känsla!

Var och köpte mig kläder idag också så jag inte behöver skämmas i spåret. Jisses vad dyrt det var... Men jag fyllde år igår, 38 år är jag numer, så jag önskade mig pengar till det. ALLT gick åt! *swich* sa det i kassa-apparaten...
Craft köpte jag, dom ska ju göra bra kläder vad jag vet. Hittar tyvärr ingen bra bild på jackan, men t-shirten var som följer:

Satt riktigt, riktigt BRA! Sen var den ju rätt dösnygg.... *s*

Jag och pojkarna kom överens om att den har ju drakvingar på ryggen....

Tightsen var:

Också väldigt sköna!

Musik som lyssnades till under de 9 hela MINUTER jag sprang idag (-det är stort för mig, 9 minuter!!!) var Måns Zelmerlöf - Maniac. En gammal låt från filmen "Flashdance". 

Och nu har jag anmält mig till tjejmilen i september dessutom. För det går så bra att jag inte kan se några problem till att springa en mil om drygt 2 månader.

JAAAA! Ett steg närmare!

Eller - ganska många steg! Jag var ute och SPRANG idag!!! 7 minuter sprang jag, sen orkade/ville jag inte mer. Men, det mest fascinerande var att det var inte 7 minuter av nära-döden-upplevelse! Tvärtom! Det fanns stunder som var riktigt sköna!

Lite spännande blev det allt också eftersom det stod en skogsavverkningsmaskin mitt i spåret också! Den stod inte still utan det var någon som arbetade i den.

Skorna var - självfallet (dom ÄR ju trots allt ROSA) - helt underbara att springa i!

Alldeles PÅ TOK för varmt klädd var jag dock, men det kommer väl den kunskapen kan jag tänka mig. Fyller ju år i övermorgon så då önskar jag mig pengar för att köpa bra överdragskläder att springa i. Jympakläder har jag till förbannelse (nja, nästan, lite till behövs alltid *s*) men inget att springa i...

Ahhhh... Denna dag - ett liv! :D

Mot mararon...?

Ja, jag vet inte, men häromkvällen fick jag en vild idé om att jag nästa år ska springa ett maraton. Jubileumsmaraton i Stockholm fick jag för mig. (Detta var efter att jag druckit iaf minst en öl, så omdömet kanske kan diskuteras...?)

Okej - jag kanske ska berätta varför detta kan anses som rätt unikt - varför JAG ska springa ett maraton? Jo, det är nämligen så att jag H-A-T-A-R att springa! Det är det värsta jag vet! Det är en nära-döden-upplevelse för mig! Men! Samtidigt.... Så är det en otrolig utmaning och jag älskar ju att jympa - så varför inte?! Jag blir 40 om 2 år, det vore rätt häftigt när jag blir 40 att veta att jag har klarat ett maraton! What the hell? Ewy Palm började ju springa maraton när hon var närmare 40 (dock inte så nära som jag då men) så varför inte?! Det är väl bättre nu, när jag ännu KAN springa att jag försöker?

Så jag tänkte att jag lägger upp en blogg om detta också... Det kan bli världens kortaste blogg, det vet jag inte än. Eller så kommer slutbilden vara på mig när jag passerar målsnöret! -Den som lever får se...

Steg ett var att inhandla skor, det gjorde jag i förrgår. Ett par underbara Adidas-skor. Har aldrig provat Adidas tidigare så det ska bli spännande.

Dom är ROSA (älskar rosa!!!) så chansen att lyckas ökade liksom drastiskt när jag hittade skorna! 

Sedan har jag också beställt en bok:

Vilket jag tror jag behöver. Jag kan inget om löpträning. Jag kan mycket om jympa, men inte löpträning. Man får se sina egna begränsningar också! 

Tänkte försöka bege mig ut i eftermiddag och springa lite... Vi får se hur det går. :)